Här ligger man i sin egen avföring, svett och tårar och försmäktar i svår sjukdom och min enda tröst i plågorna är mina vänner och deras stöd. Och vad får man för respons av sin brother in arms, sin bloggkompanjon och personliga antagonist? Förolämpning efter förolämpning! Jag kan bara bemöta dessa tomma sianden om tävlingens utgång med en förorättad fnysning. ALDRIG ATT FABIAN VINNER ÖVER MIG!
Jag är sjuk, men jag är inte ute ur gamet! Så snart jag börjar bli människa igen är det jag som sätter mig på spinningcykeln, och vi vet ju alla att ett gött spinningpass med peppande instruktör är långt mycket mer utmanande än en tur till Mölnlycke på en kärringcykel från artonhundra kallt.
Fuck you. It’s ooon!!
